Jan
27
Inlagd 2010-01-27
Inlagd i Mitt liv av jenni80

Dagarna trillar på, livet är minst sagt som en berg och dalbana! Dåliga och bra stunder avlöser varandra. I söndags var det en otroligt tuff dag, saknaden kom över mig med så stor kraft att jag nästan inte kunde andas! Jag vet att det kommer fler sådana dagar och jag vet att jag kommer överleva dom också. Men det är fruktansvärt jobbigt när man befinner sig mitt i det. Just då vill jag inget hellre än att vara med Elton, och vetskapen om att det är en omöjlighet plågar så fruktansvärt att jag för stunden tappar all ork att försöka se framåt… De senaste dagarna har känts lite bättre, dom har känts ok. Ett bra uttryck för det är så det känns, varken bra eller dåligt, ok helt enkelt med tanke på situationen. Svackorna kommer och går hela tiden, och det får dom göra och kommer nog alltid göra.

Jag har mitt andrum på jobbet och det är så skönt att ha en särskild plats dit jag kan gå och släppa alla jobbiga tankar för en stund och fokusera på något helt annat. Men visst kommer tankarna och smärtan även där ibland, det går inte att styra över sådant. Speciellt när det börjar bli dags att ge sig av att hämta Liam på fritids. Då önskar jag allt var som vanligt, att jag satte mig i bilen efter jobbet för att hämta hem mina pojkar från fritids och dagmamman. Jag saknar alla gosiga kramar och blöta pussar som mötte mig i dörren hos dagmamman! Liam är så stor så att pussa på mamma när någon kan se, det är det inte tal om! Men en slängpuss genom fönstret på väg till bussen, när ingen ser det går bra och det värmer mammahjärtat det också!

Kommentarer

Lena Mamma till 5 Mormor till 5, 27 Januari, 2010, kl. 19:08

Du är så tapper. Fantastiskt att du redan är tillbaka på jobbet. Vad jag förstår så har du bra arbetskamrater o chefer som förstår när du har en kämpig,minut,timme eller dag. Var dig själv o njut när du har några bra minuter eller timmar. Det kommer att bli bättre men saknaden o sorgen kommer nog att finnas men i ett annnat skede. Kram från Lena och hälsa dina kära pojkar


maria,mamma till Alva, 27 Januari, 2010, kl. 21:38

Tänker så på er! Önskar er allt gott som finns! Många varma kramar


Malin, 27 Januari, 2010, kl. 22:05

Tänker också så på er och Elton.
Varma styrkekramar Malin


Ann-Mari, 28 Januari, 2010, kl. 06:39

Jag änner så mycket med dig, Jenni. Kan bara skicka styrkekramar!!


Triss i söner, 28 Januari, 2010, kl. 07:05

Kikar in och hoppas att du får en bra dag idag.
Mina tankar finns hos er!
Kram!


Tess, 28 Januari, 2010, kl. 08:49

Åhhhh.. känner så med dej när du skriver om att bara hämta på ett ställe och saknandet av blöta pussar.. Det är helt overkligt att han är borta…

Tänker på er så mycket och tycker ni kämpar på så bra med er vardag..Ni måste ha det så fruktansvärt tufft alla tre..

Stor kram tess mamma till Liam och leo


Bettan, 28 Januari, 2010, kl. 09:38

Jag tänker på dig, och känner igen mig i dina ord. *Kram*


Faster Jytte, 28 Januari, 2010, kl. 10:47

Lider med dig……
Ni finns i mina tankar.


Elin, Andreas och Liam, 28 Januari, 2010, kl. 12:25

Hittar inga ord, Jenni detta ska ingen behöva gå igenom… Tänker på er och mår så dåligt av det som är er verklighet, massa energi kramar till ER!!!


Helen, 28 Januari, 2010, kl. 20:28

Tänker på er dagligen, kämpa på. Behåll er Elton nära genom att dela minnen med varandra. Kram till er


Anna-Sara, mamma till David, Jonas o Alva, 28 Januari, 2010, kl. 21:06

Hoppas att det med tiden blir allt längre mellan de hopplösa stunderna och att ni kan minnas Elton med glädje. Kramar från oss!


Emma, 29 Januari, 2010, kl. 09:07

Du är fantastisk som orkar dela er vardag med oss och verkar vara så otroligt varm, kärleksfull och stark! Tänker på er och önskar er allt gott framåt. Skickar många varma kramar, Emma


Kristin, 29 Januari, 2010, kl. 09:51

Hej, jag har precis hittat hit från ”den starkaste stjärnan” och vill bara säga att dina ord berör. Jag lider med dig och din familj. Jag tänker på Elton och hoppas att han mår mycket bättre nu. Jag kan säga att jag verkligen hatar cancern som tog er son. Mitt hjärta värker och jag önskar jag kunde göra något. Något annat än att skänka pengar finns väl inte att göra, men jag önskar det fanns något jag kunde göra för er alla som drabbas. Jag blir så arg. Man ska inte behöva begrava sitt barn. Det är bara fel.

Hoppas ni får ett gott nytt år!


Malin, 29 Januari, 2010, kl. 11:37

Tänker på er.


Anton o Simons mamma, 29 Januari, 2010, kl. 22:58

Tänker ofta på hur det skulle vara att förlora någon av mina killar, det är en så fruktansvärt skrämmande tanke……
Jag tänker ofta på er. Var stark/ kram


Skriv en Kommentar
Namn:
Epost:
Hemsida:
Kommentar:

Powered by WP Hashcash

« Tillbaka till textkommentarer