Skulle aldrig sagt det, att helgen hittills känts bra! Vaknade imorse med en saknad så stor så det går inte att beskriva i ord, åhh Elton vad jag saknar dig! Vi älskar dig så fruktansvärt mycket! Tomheten och smärtan värker långt in i hjärtat, känns som något förgör mig inifrån…Mitt älskade barn om jag bara kunde få hålla om dig en gång till, få titta in i dina vackra ögon och tala om hur mycket vi älskar dig! Det finns ett hål i mitt hjärta som aldrig kommer läka, som aldrig kan ersättas. Men det är samtidigt en väldigt särskild plats, den tillhör dig Elton, för alltid!
Idag är det tre månader sen vår prins tog sitt sista andetag. Ibland känns det som dom här tre månader varit en evighet, ibland känns det som det hände alldeles nyss. På ett sätt blir sorgen, smärtan och saknaden större och jobbigare ju längre tid som går sen vi sist hade Elton här hos oss, samtidigt som tiden hjälper oss att hitta sätt att förhålla oss till allt det jobbiga, vi försöker leva parallet med sorgen. Den är en viktig del av våra liv nu och kommer så alltid vara. Vi måste bara lära oss att leva fullt ut med den vid vår sida.
Varje dag utan Elton är också en dag närmre den dag vi åter möts!
Tårarna rinner oooh om jag ändå kunde lindra din smärt kära Jenni.
Kram
Finaste du…
Jag lider med dej och dina familj, tänker på er och smärtan ni måste känna varje dag.. Livet är så grymt… Helt otroligt att han bara är borta…
Önskar jag kunde göra något…
Kramar om dej i tanken hela dagen…….
tess mamma til Liam & Leo
Varit och hämtat hem Eltons ljus för det blåser för mycket här så t.o.m ljus med lock släcker sig
Men nu står det här hemma och lyser för er älskade prins.
Tänker på er och eran lilla ängel och hur fruktansvärt orättvist grymt det är.
Varma tankar och styrkekramar Malin
*Håller om* Det finns inget som säger att du måste fylla det tomma hålet inom dig. För precis som du säger så är det helt och hållet Eltons plats.
Det kommer svåra dagar och det kommer lätta dagar. Er sorg är fortfarande ny och därför kan det vara fler dåliga dagar än bra. Så småningom kommer de bra dagarna bli fler och fler.
Så länge som ni håller Elton i erat minne och i er vardag så kommer han alltid att vara nära.
Var rädda om varandra.
Skickar lite extra energi åt erat håll idag.
Det är så ofattbart det du skriver. Det är den största fasan för en förälder, och det måste ni gå igenom. Att sörja är ju ett måste, men det är så skönt att läsa att ni fortfarande lever vidare trots all sorg. Det inger hopp för alla andra föräldrar – det går att leva med sorg. Ingen kan nog ta den platsen som någon lämnar i hjärtat, den tillhör ju fortfarande någon! Så förvalta Eltons plats precis som vanligt! Det behövs! Sänder er många tankar i dag, 3 månader efter det ofattbara. Styrkekramar från Östersund
Tänker på er, livet är så fruktansvärt grymt och orättvist, älskade lilla Elton som hade hela livet framför sig, det gör så onte i mamma hjärtat när man tänker på er ständiga kamp, men ni är fantastiska som kämpar varje dag, varje vecka… hela tiden… önska att det fanns något man kunde göra för er… all styrka och kärlek till er alla… //Tusen Kramar
Kära Jenni, jag lider så mycket med dig!
Det hugger och skär i hjärtat när man tänker på vad du går igenom.
Finner inga ord……vill bara ge dig en stor varm styrkekram!!
Annica
Älskade, underbara Jenni!
Jag önskar att det fanns något jag kunde säga eller göra för att lindra din smärta, men jag vet att det inte går. Jag mår själv pyrt just nu och bär på samma tankar som du; om jag bara fick hålla om Johan igen, röra vid honom, höra hans röst, hans skratt…det sägs att det blir lättare med tiden, men just nu har jag svårt att tro på det. Tänker på er alla jättemycket. Kanske skulle det skingra allas våra tankar om vi började grunna lite på sagan?
Kramar i massor,
Bettan
Du skriver så otroligt fint och så att det verkligen berör, du behöver aldrig fylla den platsen i ditt hjärta, för den tillhör Elton och där kommer han att leva vidare så länge du lever ,,,,,och han finns hos er, även fast ni ej ser, vi får hoppas och tro att det är så, precis som du säger att han är en ängel som vakar över sin älskade familj. Kram
Tiden läker inga sår, inte så stora iallafall, och man slutar aldrig sakna, längta och älska men med tiden gör det förhoppningsvis lite mindre ont… Tänker så på er. Styrkekramar
Jag minns när ni var på hotellet i somras och ni berättade om Elton, det var så overkligt att jag bara inte kunde fatta det… Jag har tänkt på er varje dag sedan dess och det finns liksom inga ord som räcker till för att förklara denna orättvisa. Lilla prinsen… Men vi är många som är med er, över hela landet. Jag hoppas att alla tankar och all värme når er när det känns som att smärtan aldrig vill släppa. Vi är med er. Kramar
Skickar massor med stora och varma kramar till dig vännen. Tänker på dig, Anders och Liam.
Kramar
Åh Jenni… Jag kan inte ens föreställa mig maktlösheten… Vi tänker på er och ber för er…. Att sorgen snart ska bli lite lättare att bära. Inget kan ju ersätta honom, han kommer alltid ha sin plats i familjen… Er fina prins!
Kramar
Tre månader… Ni finns i mina tankar, idag liksom alla andra dagar. Känner igen mig i det du beskriver, ibland känns det som om det var så nyligen som min älskade mamma dog, men samtidigt känns det som en hel evighet sedan jag fick vara nära henne rent fysiskt… Och hur ska det då inte vara att förlora sitt barn… Den psykiska och faktiskt rent fysiska smärtan måste vara outhärdlig… Har tyvärr inga tröstande ord idag, tänker mig in i er outgrundliga sorg och då kommer jag inte på något lindrande, jag är ledsen.
Kramar till er från Anneli i Vänersborg
Jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom. Men jag hoppas att mina tankar går fram till er och att ni känner er älskade av människor ni inte ens känner.
Varma kramar från kicki i Norrköping
Tänker på Elton och er varje dag. Det värker i mammahjärtat… Är säker på att Elton finns med er och försöker hjälpa er orka ta en dag i taget… Massor med styrkekramar till er…..
Tårarna rinner…
Varför ska någon behöva genomlida detta de skär i mitt mammahjärta. Tänker på er varje dag. Styrkekramar till er
Kära du, en stor kram dig!
En gemensam känsla! Som du säger, hålet i hjärtat läker aldrig…
*sååå ledsen, tårarna rinner*
Jag tappade just orden…men känner igen mig i dina uttryck. Jag var gravid i 26+6 när vår lilla flicka förlöstes död… Det var på Lucia nu 13 dec 2009. Det var min första graviditet och förhoppningsvis inte den sista då jag redan hunnit fylla 39 år nu i januari… Som du säger så måste det även få finnas glada och ”vanliga” stunder och dagar. Tanken finns ändå alltid där hos ängeln som inte fick finnas bland oss…
Många ”styrkekramar”/ Åsa
Kramisar i massor <3
Ni finns i mina tankar!!
Tiden läker inte så stora sår, ni kommer fortsätta att älska, avguda, sakna o sörja eran lille prins..
Men, ju mer tiden går, så kommer ni, gemensamt att finna en väg i livet, som gör att ni kommer kunna klara av att leva livet parallelt med sorgen och saknaden.. Tiden kommer göra de liiite lättare..
Hålet o tomrummet i hjärtat kommer alltid att finnas kvar..
Om jag hade kunnst, så hade jag gett er åter eran lille prins Elton!!
Kramar från Ewa i Eskilstuna
Dagen då ni kan leva fullt ut med sorgen vid er sida, jag vet att den dagen kommer att komma… jag vet..
Vi är med Er, varma kramar
Vill bara säga att jag tänker på er! Jag får känslan att jag bara vill krama om, värma, trösta, gråta med er, skratta med er åt minnen…allt detta fastän jag inte känner er. Kämpa på Jenni och övriga i familjen, släkten. Många vill er så väl, vill att ni ska få känna lycka och ro i era själar, få leva ett fullgott liv tills ni möts igen…
Stor styrkekram
Elin
sänder alla mina varmaste tankar till er alla..kramar <3
vet inte vd jag ska säga, men jg och min familj tänker på er ofta. Önskar att vi kunde göra något för er.Skickar en stor kram till er
Du skiver så innerligt och jag har alltid ett tänt ljus för prinsen Elton. Inte en dag går utan att vi tänker på Er och Elton och jag hoppas att jag kan skicka dig lite styrka. KRAMAR!!
Vännen, DU har fått en Award av mig
Hej Jennie,
Du känner mig inte men jag har läst din blogg ibland och varje gång rinner tårarna ner för kinderna. Kan inte förstå hur du orkar, när jag själv känner panik av blotta tanken att detta skulle kunna hända mig också. Beundrar dig för din styrka och ditt sätt att dela med dig av det ofattbara.
Sorgen försvinner aldrig men blir mindre överhängande efter ett tag och man lär sig leva med den. har visserligen aldrig förlorat ett barn men andra nära…
Tänker på er och önskar dig och din familj allt gott.
Kram Therese