Det är så fel, så fel, så fel… Man ska inte behöva läsa sitt barns dödsannons i tidningen…

Det gör mig så ont att veta att många många fler kommer behöva gå igenom detta helvete, denna mardröm vi levt i de senaste åtta månaderna och som ännu är långt ifrån över…

Jag har skjutit på att många vardagliga saker hela veckan. Men idag var det bara att inse att NU är det ett faktum, det krävs ett besök på Ica… Jag lyckades med att handla en hel drös med ljus till begravningen på IKEA igår. Det gick så mycket bättre än väntat att gå där i det stora varuhuset omgiven av så mycket människor. Det är just alla människor som gör mig nervös och osäker, kan inte förklara varför… Men som sagt det gick över förväntan, vilken lättnad! (Tack kära svägerska för att du drog med mig!)

Av någon anledning har ett besök på Ica varit det som skrämt mest och därför har vi skjutit på det hela veckan. Det har gått bra på grund av att vi har så fina människor omkring oss som kommit med mat, bjudit hem oss på middag och handlat det nödvändigaste åt oss. Men idag fanns varken toapapper, tandkräm eller mjölk hemma. Det var helt enkelt bara att ta med sig mamma och ge sig iväg till affären. Hem kom jag, uttmattad men nöjd över att tagit ett steg framåt åt rätt håll!

Världens bästa storebror är iväg på Halloweendisco. Han har längtat och väntat hela dagen! I år ville han inte gå utklädd, han ville bara vara mörkt klädd, ”så där liiite läskig”! Se så fin han är, mörkt klädd och ”läskig”.

Vår stora fina kille!

Livet går sakta framåt, ett litet steg i taget. Vi har nu klarat av en stor del i planeringen av begravningen. Kan inte riktigt sätta ord på de känslor som infinner sig när jag planerar för mitt barns begravning… Men det känns väldigt viktigt, viktigt att det blir precis så fint och värdigt som vi tänker oss. Vi vill att begravningen blir ett ljust och vackert minne för alla som kommer för att ta avsked av vår älskade Elton.

Begravningen kommer att ske redan nästa vecka, vilket känns väldigt bra. Vår önskan att få ”hem” Elton så fort som möjligt är väldigt stark. Tanken på att det just nu är mils avstånd mellan oss är jobbig. När han väl får sin sista vila kommer han inte vara långt hemifrån, då vi bara bor ett stenkast från kyrkogården. Det känns bra att ha Elton så nära. Känns tryggt på ett konstigt sätt.

Har fått en del förfrågningar angående när och var vi ska ha begravningen, en del vill skicka blommor osv. Blir väldigt rörd över er omtänksamhet. Ni är välkomna att kontakta Nybro Begravningsbyrå.

Vi har fått så mycket blommor, kort, brev och presenter, för att inte tala om alla fina kommentarer och dikter här på bloggen! All denna kärlek och omtänksamhet från familj, släkt, vänner och människor vi aldrig träffat! Det är i de mörkaste och svåraste stunderna i livet man inser att världen är full av underbara omtänksamma medmänniskor. En ny fantastisk insikt som jag med värme kommer bära med mig resten av livet. Kan inte tacka er tillräckligt! En vacker blombukett, ett par fina ord, en hjärtlig kram, det värmer mer än ni någonsin kan förstå!

Jag tror att det finns en del därute som är osäkra och rädda för att möta oss. Kanske är det vad man ska säga, hur man ska försöka trösta som är det svåra i mötet. Vi har full förståelse för detta. Men det är just detta som vi är så otroligt rädda för, att omgivningen inte vågar möta oss. Att vi ska bli sittande här ensamma. Vi behöver inte bli tröstade, vi behöver inte en massa ord, det vi behöver är en stund av era liv, en stund då vi bara kan finnas för varandra, med eller utan ord. 

Många mailar, messar eller hör av sig på ett eller annat sätt och ber oss att kontakta dom om vi vill ha hjälp med något eller behöver någon att prata med. Men orken och initiativförmågan är inte så stor just nu, det hoppas jag ni har förståelse för. 

Snälla hör gärna av er tio gånger ”för mycket” än ingen gång alls…

Varför vår älskade lille Elton, varför ett oskyldigt barn? Vi kommer aldrig få något svar… så är livet, fyllt med en massa varför utan svar…

Det som inte fick hända, hände. Livet tog än en gång en vändning åt fel håll. Återigen tvingas vi in på en resa vi inte har valt, en resa vi bävat för och absolut inte ville ge oss in på. Men det är just detta vi lärt oss under Eltons tuffa kamp, livet är så oförutsägbart och absolut inte givet och självklart!

Den enorma smärta av sorg och saknad vi nu känner går inte att med ord beskriva, därför kommer jag inte heller försöka mig på det… Jag tror att alla som någon gång upplevt den äkta och enorma kärleken man har till sitt barn till viss del kan förstå hur tungt livet känns för oss nu. Det finns inget som egentligen kan trösta eller lindra, sorgen och saknaden är för stor. Men jag känner heller ingen brådska, har förstått hur viktigt det är att ta ett steg i taget. Var sak behöver sin tid.

Vårt ljus i mörkret är Liam. Hans närvaro, alla hans funderingar och tankar,  hans livsglädje och enorma vilja att ”allt ska bli som vanligt”, får oss att orka varje dag, vi tvingas helt enkelt att orka. Inte bara för Liams skull utan även för vår egen del. Vi kan inte leva vidare enbart för Liams skull, vi måste hitta en mening och en glädje i livet som gör att vi själva känner lusten till att fortsätta leva. Men det är svårt just nu. De senaste dagarna, idag och många dagar framåt är det enbart Liam och kärleken till mina älskade som gör det meningsfullt att leva. Men jag hoppas innerligt att det en dag återigen känns härligt att leva!

Imorse somnade vår älskade lille Elton in, 2 år och 3 månader gammal.

Allt gick lugnt och stilla till, vi befann oss i ”vårt” rum på avdelning 25. Den underbara personalen hade smyckat rummet så fint med blommor och ljus. Igår eftermiddag stängdes respiratorn av och vår älskling kämpade i hela 18 timmar till innan han tog sitt sista andetag…

Vi hade önskat att få en sista kväll tillsammans, Anders, jag och våra underbara söner. Elton såg till att det blev så. Vi fick en sista mysstund, en kväll vi aldrig någonsin glömmer! Liam somnade bredvid Elton, med sin lillebrors hand i sin. När morgonen kom visste vi att kampen var över, Elton hade inte mer att ge, nu var orken slut.

Han har kämpat och kämpat, han har tagit sig igenom så många motgångar, ingen har kämpat som han! Vi älskar dig så otroligt, världens bästa Elton! Saknaden går inte att klä i ord!

Nu är resan slut, en ny tar sin början…

Vår allra käraste Elton!

Vi befinner oss nu i Lund och en mängd nya prover och undersökningar har påbörjats. Har tyvärr inga nya svar och/eller framsteg att delge. Elton ligger fortfarande i respirator, men tanken är att försöka ta honom ur den så fort det går.

Innan vi for ner till Lund fick vi det tråkiga beskedet att en del av Eltons hjärnvävnad har ”gått under”. Exakt vad det innebär vet jag inte mer än att helhetsbilden inte ser ljus ut…

Jag har svårt att uppdatera bloggen så som jag vill under vår vistelse här, men jag återkommer när jag får möjlighet. Återigen ett STORT TACK till er alla, för era fina och uppmuntrande kommentarer och för att ni hejar och tror på vår Elton!

Det blev inget fredagsmys hemma med Liam. Det blev IVA och respirator istället… Elton har som jag berättat innan väldiga problem med sin salt- och vätskebalans. Detta plus andningsbesvär gjorde att han blev tvungen att läggas i respirator. Än en gång var vi säkra på att nu är det slut, det är dags att säga adjö till vår lille prins! Men Elton är ELTON, och han vägrar ge upp, han slutar aldrig kämpa! Nu har det gått över 12 timmar sedan detta hemska och han ligger där än. Han kämpar och kämpar, tar ständigt nya tag och överbevisar oss alla, han ger inte upp, inte än! Han är helt makalös, vet inte var han får sina krafter ifrån!?

Eftersom läget har förändrats så åker vi ner till Lund redan imorgon. Där tar intensivvårdspersonal och neurologer över. Vi väntar oss inget mirakel, men kanske kan vi få en klarare bild över hur illa det är med Elton och kanske en förklaring av hans tillstånd.

Världens bästa storebror, Liam han är enastående! Självklart blev han ledsen över att fredagskvällen inte blev som vi planerat. Men han är så van vid det här laget… Men det är inte rätt, han kommer i kläm hela tiden! Det är absolut inte så vi vill ha det men det finns inga alternativ just nu. Som tur är så har jag mina föräldrar och bröder i närheten. Pratade precis med Liam och han har haft en ”väldigt rolig” dag med morbror Jakob och nu bär det iväg till morbror Jesper och kusinerna. ”Det blir inte roligt mamma, det blir väldigt roligt!”

Blev ingen tur hem idag, Eltons salt- och vätskebalans krånglar för mycket… Han har haft en riktigt kämpig dag. Mycket slem som sitter i vägen och en mage som bökar. Elton och jag ligger här och lyssnar på Astrid Lindgrens klassiker, underbara små visor som får en att drömma sig bort en liten stund! Denna textrad ur ”Vår vitaste ros” från Kalle Blomqvist & Rasmus-filmen, kunde lika gärna handlat om vår Elton: 

Busunge, du är söt och rolig. Väldigt modig. Våran kämpe. Envisheten syns i dina ögon. Varhelst när faran sticker upp med sin nos. Rasmus (Elton) du är vår allra vitaste ros.

Vi inväntar röntgensvar av lungorna. Ser allt ok ut så kommer världens bästa morfar hit och byter av mig så Anders och jag kan ha lite fredagsmys med Liam hemma. Vi får passa på att mysa lite extra med Liam för på måndag bär det av till Lund och en ny etapp i detta eviga maratonlopp påbörjas…