”Det allra bästa i livet vore om Elton fanns…”

Sagt av storebror Liam

Solen skiner idag, men vad gör väl det när hjärtat gråter och skriker av saknad!?  Vissa dagar kvittar det hur vackert och härligt det är ute, livet är bara mörkt och dystert. Medans det ibland faktiskt lättar upp att solen tittar fram och värmer. Som i förgår när min fina vän bjöd mig på årets första mjukglass. Vi satt i solen och njöt. Jag berättade om Elton när han åt Piggelin trots att han var halvt nersövd och låg i respirator. Det var midsommarafton förra året, jag fick hålla i honom för första gången på 14 dagar. Jag minns hur lycklig jag var när jag fick ta honom i mina armar efter att bara fått smeka och pussa försiktigt på honom i två veckor. 14 dagar, vilken evighet det kändes som!

Imorgon har det gått sju månader sedan jag höll min lille prins i min famn… 

Midsommarafton 2009. Elton börjar vakna upp ur respiratorn på AL-barnsjukhus. Trots att han är halvt vid medvetandet så smakar lite Piggelin ändå så gott!

Trots att det gör så ont idag och det lika gärna kunde regna för min del så ska jag ändå tvinga ut mig i solen (och blåsten) en stund! Vem vet, kanske kan lite solsken få mig på bättre humör?!

Ännu en liten ängel finns nu bland våra små älskade och saknade barn. Finns inga ord… Våra tankar är hos er,  A-M med familj.

”För de som lämnats kvar, bara frågor inga svar. Och du har en lång, lång väg framför dig, som du aldrig tänkt att gå. Man får ta ett steg i sänder. Vad ska man annars göra, när det otänkbara händer”  Mauro Scocco

Just nu ligger ännu ett litet barn och har besegrats av cancermonstret. Det är bara väntan kvar, den fruktansvärda väntan på döden… Det gör så ont att veta vad den drabbade familjen just nu går igenom. Hur smärtsamt deras liv är, fullt av tankar, funderingar, oro och total maktlöshet! Jag vet att det finns inga ord i världen som kan göra att livet känns lite lättare, finns inget att säga, inget att göra…

När Elton precis gått bort i höstas så fick vi en liten dikt av två vänner som bara ett par månader tidigare hade mist sin lilla dotter i cancer. Lilla A och Elton brukade ha kafferep på sjukhuset i Linköping. Där satt dom med varsin liten kopp mjölk med lite kaffe i, två små barn, så oskyldiga och underbara! Att dom inte längre finns det är så fel och så orättvist…

A-M: Jag vill dela med mig av denna fina dikt till dig och din familj. Kanske kan den ge en liten liten tröst i allt elände. Inte idag och inte den närmaste tiden, men kanske en dag när livet sakta börjat återvända. Jag vet också att det är svårt att ta till sig några ord just nu, men glöm aldrig att kärleken är större och starkare än döden!

Allt vi var…

Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Jag har bara fortsatt vidare till nästa rum.

Kalla mig för mitt vanliga namn.

Tala till mig sådär, som du alltid gjort.

Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen

borta från din röst.

 Sluta inte skratta åt våra gemensamma

små skämt.

Skratta som vi alltid gjort.

Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.

Låt alltid mitt namn finnas med er därhemma.

Uttala det som om ingenting hänt,

sorglöst och utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma

innebörd som tidigare.

Livet är vad det alltid varit,

en obruten kedja av liv.

Döden är ändå bara ett tillfälligt

avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig

bara för att du inte längre kan se mig?

Jag finns för dig även om jag är utom synhåll.

Jag väntar på dig någonstans, mycket,

mycket nära.

Tack alla underbara människor som bidragit till Eltons insamling! Tillsammans har vi nu lyckats samla ihop 100 000 kr!

Skrev så sent som imorse om att vi snart var framme vid målet, behövdes ett par tusenlappar till. Efter att jag publicerat detta inlägg dröjde det inte många minuter förrens Jennie från Däck city i Nybro ringde och berättade att dom ville skänka det resterande beloppet upp till 100 000 kr. Jag blev så paff men otroligt glad!

Tack snälla Jennie och Krille för ert bidrag!

Ett stort och hjärtligt tack till alla som bidragit till insamlingen, det betyder så mycket och det är oerhört viktiga pengar till en oerhört viktig forskning!

Eltons insamling kommer finnas kvar, vårt mål på 100 000 kr är nått och det känns så bra att kunna hjälpa till med viktiga medel till barncancerforskningen. Om det blir ett nytt mål har vi inte bestämt ännu, kanske låter vi bara insamlingen finnas kvar och alla som vill får självklart skänka en slant! Varenda liten krona är av betydelse! 

Det är så mycket som försöker få plats i mitt huvud och i hjärtat – sorg, saknad, ilska, smärta… Listan går att göras lång! Till slut kommer man till en punkt då det inte går att hålla det inom sig, det rinner helt enkelt ”över”. På ett sätt är det skönt för då vet jag att det finns plast för alla nya tankar, funderingar och känslor som ständigt intar min kropp. Men just i stunden, när det ”brister och rinner över” då är det som att befinna sig i helvetet. Fången av sorgen och saknaden. Har svårt att föreställa mig någon fysisk smärta som går att jämföra med den otroliga längtan och den totala maktlösheten som man känner just då.

Sorgen och saknaden efter Elton tar sig ständigt olika uttryck och just nu visar den sig genom att jag känner mig konstant arg och irriterad. Det är inte alls roligt, vill inte känna så här men ju mer jag försöker anstränga mig för att känna på ett annat sätt ju argare blir jag, på mig själv!  Till sommaren blir jag 30 år, men det känns som jag vore dubbelt så gammal. Känner mig sliten, trött, arg och bitter som en ilsken gammal tant!  (Måste dock erkänna att det ibland kan vara befriande att få ut sin ilska. Kan kännas rätt så skönt att få avreagera sig genom att slänga några fula ord åt datorn en tidig måndagsmorgon när den inte vill som jag vill)!

Men över lag är det inte roligt att gå runt och vara lättirriterad, bitter, avundsjuk, ilsken och allmänt förbannad och besviken på livet. Jag vet att den här argperioden kommer att gå över men till dess får jag helt enkelt bita ihop, är rätt bra på det vid här laget…

Nu väntar djuren på Ölands djurpark på oss! Liam hade ett väldigt tufft år förra året och som en liten liten belöning för att han var en så otroligt duktig storebror så har världens bästa mormor och morfar tillsammans med Ölands djurpark fixat en hel dag på djurparken tillsammans med en av skötarna. Liam har längtat och väntat ända sedan i november då han fick reda på detta. Och nu så äntligen, nu bär det av mot den avlånga ön!

Snälla hjälp oss att samla in de sista slantarna till Eltons insamling. Det skulle kännas så skönt att lyckas nå vårt mål på 100 000 kr. Det är pengar som så väl behövs i den livsviktiga forskningen!

http://www.barncancerfonden.se/4659

Vår älskade prins!

Äntligen har Eltons gravsten kommit! Den är så fin, men så tungt och sorgset det var att se den… Lovar att lägga upp en bild så alla ni som inte har möjlihet att besöka hans lilla plats får se hur fint han har det.

Få saker kan göra mig så glad som när någon tilltalar mig, ”Eltons mamma”! Dom orden går rakt in i hjärtat och sprider ett glädjerus i hela kroppen!

Elton, världens finaste Elton, världens underbaraste lille prins, är så stolt och lycklig att just jag är din mamma!